En tid tar slut och en ny tid börjar
Asså herregud. Jag tar studenten imorgon. Det är ju så väldigt konstigt att det äntligen är dags. Jag vill men samtidigt vill jag inte. Jag vill inte att denna underbara tid ska ta slut men samtidigt så förstår jag att det är dags nu. Nu måste jag gå vidare, minnas och bevara allt fint som gymnasietiden gett mig och ta med mig alla erfarenheter till nya saker. Och även om det är jobbigt att jag känner mig så sentimental och ledsen över att det är slut så gör det mig så glad att jag känner så, för det betyder att jag fått ut det jag kunnat av denna tid. Hittat underbara människor som jag kommer fortsätta ha i mitt liv, lärt mig saker om världen men framförallt lärt mig saker om mig själv. Jag har lärt mig att jag är feminist, inte alls moderat utan snarare socialist, att jag gillar att prata inför folk och att det faktiskt är möjligt för mig att vara den pratglada i klassen och inte bara den tysta som sitter ensam längst bak i klassrummet och ritar.
Så jag är glad, men samtidigt så ledsen. Men framförallt tacksam för denna tid.
Så jag är glad, men samtidigt så ledsen. Men framförallt tacksam för denna tid.