Sorgen i det ensamma
Jag var på skiva i tisdags. Jag hade väldigt kul men det var en sak som verkligen skar sig i hjärtat på mig.
Ni vet den den personen som aldrig haft så många kompisar? Den som alltid varit lite konstig, inte elak men bara väldigt speciell. När jag såg den personen irrandes på dansgolvet så gjorde det ont i mig. Han var inte där med en massa kompisar, det vara bara han. Han hade inte någon att vara med, han bara irrade runt och letade efter människor att vara med men lyckades inte hitta någon. Han stod ensam med en cider och hoppade runt lite på dansgolvet.
Nu kanske ni tänker att detta inte alls är synd. Att folk ibland går på skivor ensamma och att det då ofta blir sådär. Ja, det är sant. Men det var hans egen skiva. Det var HANS skiva och ändå var han helt ensam.
Men det är egentligen inte poängen med detta inlägg. Poängen ligger i det att jag inte gjorde något, jag bara såg på. Jag såg en ensam människa och jag gjorde absolut inget för att göra denna människa mindre ensam. Nej, jag ville inte vara med honom. Vi är inte vänner och det hade såklart varit otroligt konstigt om jag gått fram till honom utan anledning.
Men jag har själv varit ensam och känt att världen varit emot mig och bara önskat att någon ska ta mig under sina vingar.
Så vad gör detta till mig för slags människa egentligen?
Ni vet den den personen som aldrig haft så många kompisar? Den som alltid varit lite konstig, inte elak men bara väldigt speciell. När jag såg den personen irrandes på dansgolvet så gjorde det ont i mig. Han var inte där med en massa kompisar, det vara bara han. Han hade inte någon att vara med, han bara irrade runt och letade efter människor att vara med men lyckades inte hitta någon. Han stod ensam med en cider och hoppade runt lite på dansgolvet.
Nu kanske ni tänker att detta inte alls är synd. Att folk ibland går på skivor ensamma och att det då ofta blir sådär. Ja, det är sant. Men det var hans egen skiva. Det var HANS skiva och ändå var han helt ensam.
Men det är egentligen inte poängen med detta inlägg. Poängen ligger i det att jag inte gjorde något, jag bara såg på. Jag såg en ensam människa och jag gjorde absolut inget för att göra denna människa mindre ensam. Nej, jag ville inte vara med honom. Vi är inte vänner och det hade såklart varit otroligt konstigt om jag gått fram till honom utan anledning.
Men jag har själv varit ensam och känt att världen varit emot mig och bara önskat att någon ska ta mig under sina vingar.
Så vad gör detta till mig för slags människa egentligen?
Kommentarer
Trackback
